[Scrap Baby]
You played right into our hands. Did you really think that this job just fell out of the sky for you?
[Scrap Baby]
You played right into our hands. Did you really think that this job just fell out of the sky for you?
No.
This was a gift. For us.
You gathered them all together, in one place.
Just like he asked you to. All of those little souls, in one place. Just for us.
A gift.
Now, we can do what we were created to do. And be complete.
I will make you proud, Daddy.
Watch, listen, and be full.
*BEEP*
[Cassete Man]
Connection terminated.
I'm sorry to interrupt you, Elizabeth. If you still even remember that name.
But I'm afraid you've been misinformed.
You are not here to receive a gift. Nor, have you been called here by the individual you assume. Although, you have indeed been called.
You have all been called here. Into a labyrinth of sounds and smells, misdirection and misfortune.
A labyrinth with no exit. A maze with no prize. You don't even realize that you are trapped. Your lust of blood has driven you in endless circles. Chasing the cries of children in some unseen chamber, always seeming so near.
Yet somehow out of reach.
But, you will never find them. None of you will.
This is where your story ends.
And to you, my brave volunteer, who somehow found this job listing not intended for you. Although, there was a way out planned for you, I have a feeling that's not what you want. I have a feeling that you are right where you want to be.
I am remaining as well. I am nearby.
This place will not be remembered and the memory of everything that started this, can finally begin to fade away. As the agony of every tragedy should.
And to you monsters trapped in the corridors. Be still. And give up your spirits.
They don't belong to you.
As for most of you, I believe there is peace and perhaps, warm, waiting for you after the smoke clears.
Although, for one of you, the darkest pit of Hell has opened to swallow you whole. So, don't keep the Devil waiting, friend.
My daughter, if you can hear me, I knew you would return as well. It's in your nature to protect the innocent. I'm sorry that on that day, the day you were shut out and left to die, no one was there to lift you up in their arms, the way you lifted others into yours.
And then, what became of you, I should have known, you wouldn't be content to disappear. Not my daughter. I couldn't save you then.
So, let me save you now. It's time to rest, for you, and for those you have carried in your arms...
This ends.
For all of us.
End communication.
[Skrot baby]
Du spelade rätt in i våra händer. Trodde du verkligen att det här jobbet bara föll ut ur himlen för dig?
Nej.
Detta var en gåva. För oss.
Du samlade dem alla tillsammans, på ett ställe.
Precis som han bad dig. Alla de små själarna, på ett ställe. Bara för oss.
En gåva.
Nu kan vi göra vad vi skapades för att göra. Och vara komplett.
Jag ska göra dig stolt, pappa.
Titta, lyssna och vara full.
*PIP*
[Kassete man]
Uppkoppling avslutad.
Jag är ledsen att avbryta dig, Elizabeth. Om du fortfarande kommer ihåg det namnet.
Men jag är rädd att du har blivit felinformerad.
Du är inte här för att få en gåva. Inte heller har du kallats här av den person du antar. Även om du verkligen har blivit kallad.
Du har alla blivit kallade här. In i en labyrint av ljud och luktar, felriktning och olycka.
En labyrint utan exit. En labyrint utan pris. Du inser inte ens att du är instängd. Din lust av blod har drivit dig i oändliga cirklar. Att jaga barnens skrik i vissa osynliga kammare, som alltid verkar så nära.
Men på något sätt utom räckhåll.
Men du kommer aldrig hitta dem. Ingen av er kommer.
Det är här din historia slutar.
Och till dig, min modiga volontär, som på något sätt fann den här arbetslistan som inte var avsedda för dig. Även om det var ett sätt ut planerat för dig, har jag en känsla som inte är vad du vill ha. Jag har en känsla av att du är rätt där du vill vara.
Jag är också kvar. Jag är i närheten.
Denna plats kommer inte att komma ihåg och minnet av allt som startade detta, kan äntligen börja blekna bort. Som agony av varje tragedi borde.
Och till dig monster fångade i korridorerna. Var stilla. Och ge upp dina andar.
De hör inte till dig.
När det gäller de flesta av er tror jag att det är lugn och kanske, varmt och väntar på dig efter röken rensar.
Även om för en av er har den mörkaste gropen i helvetet öppnat för att svälja dig hela. Så, håll inte djävulen väntan, vän.
Min dotter, om du kan höra mig, visste jag att du skulle återvända. Det är i din natur att skydda oskyldiga. Jag är ledsen att den dagen du var stängd och vänster för att dö, ingen var där för att lyfta dig i sina armar, hur du lyfte andra till din.
Och då, vad blev jag, jag borde ha vetat, du skulle inte vara nöjd med att försvinna. Inte min dotter. Jag kunde inte rädda dig då.
Så låt mig spara dig nu. Det är dags att vila, för dig, och för de du har tagit dig i dina armar ...
Detta slutar.
För oss alla.
Slutkommunikation.