Uti en rännsten på ett torg, bland sopor skräp och spån
Där låg en liten fimp och grät och inte långt ifrån
Det låg en liten sticka ifrån Kreugers tändsticksstad
Två vilsekommna själar ur nattens maskerad
Uti en rännsten på ett torg, bland sopor skräp och spån
Där låg en liten fimp och grät och inte långt ifrån
Det låg en liten sticka ifrån Kreugers tändsticksstad
Två vilsekommna själar ur nattens maskerad
Ursäkta sköna fimp sa han, "ett fattigt tändsticksbarn
Som ännu ej fått offra sej i livets grottekvarn
Jag föddes i en stor maskin i Kreugers stickfabrik
Han skapte oss av ingenting och därför blev han rik."
Å, kors så rysligt intressant goddag sa fimpen milt
Jag är av gammal god familj, av ätten Chesterfield
Det var ett misstag troligtvis att jag blev kastad bort
Man brinner i sin ungdomsvår och därför blir man kort."
Nåväl min fröken, även jag är utav gammal ätt
Tre stjärnor var det namn som stod på askens etikett
Och jag ha många bröder jag, vi bor i alla land
Vi tänder eld, vi sprider ljus, vi sätter allt i brand
Ack, om du kunde tända eld, på mej" sa fimpen vilt
Då skulle du få smaka på en äkta Chesterfield
Och fast jag ej är fullt så vit som uti unga da'r
Så har jag dock en utsökt smak, aromen den fins kvar."
Men plötsligt tystna' bägge två och såg med skräckfylld min
Ett högre väsen som for fram med stadens sopmaskin
Och i en sky av gatans damm, de blevo skilda åt
Och ingen märkte stickans ve och fimpens bittra gråt
Men på en tipp vid Riddersvik där möttes hon och han
Där lågo de bland lump och skräp, tätt tryckta mot varann
Och solen sken och tände eld på stickans huvudknopp
Och fimpen den gick upp i rök och tändstickan brann opp
Em uma calha em um quadrado, entre lixo e detritos
Havia um pouco de fim e chorando e não muito longe
Foi a uma curta distância da cidade de Kreuger
Duas almas perdidas da máscara da noite
Desculpe-me bonito Fim, ele disse: "Uma criança fraca
Que ainda não tiveram que se sacrificar na caverna de vida
Eu nasci em uma grande máquina na fábrica de tricô de Kreuger
Ele nos criou sem nada e, portanto, ele ficou rico. "
Oh, cruze tão terrivelmente interessante olá disse Fimpen suavemente
Eu sou de uma boa família velha, da família Chesterfield
Provavelmente foi um erro que eu fui jogado fora
Você queima em sua mola jovem e, portanto, você fica aquém. "
Bem, minha senhorita, eu sou de uma família velha também
Três estrelas foi o nome no rótulo da caixa
E eu tenho muitos irmãos que eu moro em todos os países
Nós leves incêndios, espalhamos a luz, colocamos tudo em chamas
Oh, se você pudesse acender um fogo em mim ", disse o fimen descontroladamente
Então você teria sabor um verdadeiro chesterfield
E embora eu não seja tão branco quanto no jovem da'r
No entanto, tenho um sabor delicioso, o aroma ainda está lá. "
Mas de repente os dois estavam em silêncio e olhou com um rosto aterrorizado
Um ser superior que avançou com a varredura da cidade
E em uma nuvem de poeira de rua, eles foram separados
E ninguém notou a afagança e o amargo choro do fim
Mas em uma dica no riddersvik onde ela e ele conheceu
Lá eles estavam entre trapos e detritos, apertados firmemente uns contra os outros
E o sol brilhou e atearam fogo ao botão da vara
E o fimen subiu em fumaça e o jogo queimado